About


"Linda Lasson – En svart tråd genom moderniteten
2020-10-23 12:56
Utställning på Ahlbergshallen
Ju mer jag tänker på Linda Lassons utställning ”Svart tråd” desto djupare ekar filosoferna Theodor Adorno och Max Horkheimers ord i Upplysningens dialektik. "Upplysning i ordets vidaste innebörd av framåtskridande tänkande har alltid syftat till att befria människorna från fruktan och göra dem till sina egna herrar. Men över den fullständigt upplysta världen strålar samtidigt katastrofens segertecken." När dessa ord publicerades skulle det komma att dröja tills nästkommande år innan Auschwits befriades och nazismens brott skulle skicka chockvågor till jordens mest avlägsna hörn. Vi vill gärna tro att vi vet bättre idag och att ett liknande katastrofalt illdåd aldrig skulle kunna ske igen. Men i en tid där värde endast tycks kunna mätas i pengar är katastrofer oundvikliga.
Detta är den konceptuellt svarta tråden som löper vid sidan av den visuella i Linda Lassons broderier som just nu kan ses i Ahlbergshallen. Modernitetens avförtrollning av världen blev grogrund för den förföljese som samerna tvingats utstå under den "vetenskapliga" manteln 'rasbiologi', som känslofullt skildras av Lasson. Denna vetenskapliga rationalitet vidgade också klyftan mellen den redan falska dikotomin människa och natur. Naturen är till för oss att (ut)nyttja hur vi vill. Naturen är vår slav och vi dess herre. Man kan tänka sig att de senaste åren av skogsbränder och pandemier borde gjort oss mer ödmjuka inför naturen. Att vi kanske borde fundera på hur våra samhällen är uppbyggda och vad vi värderar, innan allt vatten är förgiftat och bränderna har förvandlat allt till aska. Fast, det allvarligaste är ju inte att folk dör, det allvarligaste är ju att företag kan gå i konkurs.
Lasson tar avstamp i modernitetens djupaste problematik och gestaltar detta i konkreta exempel. Man ser det i hennes kubistiskt färgade Gallók där inspirationen från Picassos Guernica är tydlig. Här skildras dock inte bombningen av en stad utan de kraftiga protester som riktades emot gruvföretaget Beowulfs etablering i Jokkmokks kommun 2013.
Den girighet som Gordon Gekko proklamerar är dygd i filmen Wall Street (1987) har sedan dess både blivit naturlag och kapitalismens triumferande budord. Denna girighet gestaltas mästerligt av Lasson i verket Striden om markerna, ett verk som rent visuellt för tankarna till Basquiat. Naturligtvis kommer denna girighet att leda oss käpprätt ned i nyliberalismens helvete och när allt är förgiftat och förbrukat kommer vi fortsätta jaga vår egen svans efter kapital tills vi fullkomligen uppslukas av vår egen meningslösa destruktivitet.
Det känns ändå hoppfullt med konst som gränsar till aktivism i en tid då kulturindustrin fullkomligen pumpar ut lättsmält dynga som designats för att vara både estetiskt tilltalande och en kassako. Hoppet är ju det sista som ropas ut vid en konkursauktion, är det inte så man säger?
Lassons utställning ”Svart tråd” är en mörk och kritisk exposé över modernitetens idéer och praktiker. Samtidigt lockar hon också fram det vackra som döljer sig bakom mörkret; människorna och naturen. Den är mycket sevärd och har potential att öppna upp för både privata reflektioner och mer offentliga samtal. ”Svart tråd” kan ses i Ahlbergshallen i Östersund fram tills den 1 november."
Tidningen Volym, Region Västernorrland

"Linda Lasson – samhällsengagerat broderi
2021-12-03 10:18
Galleri Sundsvalls konstförening
Linda Lasson, konstnär i Härnösand, skapar bilder genom att brodera med svart sytråd av polyester på armeringsduk. I hennes bildvärld möts naturen – och de människor som lever i samklang med den – av starka nerbrytande krafter. De kan vara gruvbrytningar, kalhyggen eller av klimatförändringar orsakade skogsbränder, kort sagt människans girighet.
Hennes broderier formligen exploderar av engagemang. Att det går att åstadkomma någonting så laddat med färg, nål, tråd och enkla stygn överraskar mig. Genomgående finns en ton av sorg i bildspråket. Någonting har skett – en stor åverkan – och det som blivit förstört är omöjligt att reparera. Sår och smärta har tillfogats. Djur och människor har blivit hemlösa. Konstnären blickar ut över förödelsen och rapporterar.
Tydligast kommer detta till uttryck i ”Striden om marken” och ”Det fanns en glänta i skogen”. Båda har drag av collage med på varandra ojämnt monterade gulfärgade ark av armeringsväv. ”Striden om marken” kan närmast beskrivas som en pamflett mot gruvnäringens exploatering av norrländsk natur. Broderade skräckfigurer, både mänskliga och mer djuriska, inger fasa. Textade paroller i svart tusch skriker ut information om miljökatastrofer i gruvnäringens spår. Propagandaklyschan ”Naturen är en åker” ekar ironiskt över bilden som visades på Liljevalchs vårsalong tidigare i år.
Det är snyggt men personligen är jag något kluven till denna form av agitpropkonst. Håller med om allt men informationen finns redan. Det är handling som saknas. Tror knappast att konsten kan förändra världen, men förstår behovet att uttrycka känslorna inför vad som pågår. I tre andra verk, ”Burned land I-III” har det gått så långt att armeringsdukarna har börjat brinna och fått brännhål.
Flera, närmast naturlyriska verk, förmedlar en känsla av andlighet. Ett par korpar svävar över en dal i ”Raven valley”, en björn möter en räv på en skogsstig (”Forest II”). Linda Lasson fångar och gestaltar känslan av att befinna sig i skogen, bland träden ute i det vilda, nära naturen. Inte heller i de här bilderna råder det någon tvekan om på vilken sida hon står, även om de saknar agitatoriska inslag.
Färgskalorna i utställningen rör sig från svartvitt till skogens gröna och höströda nyanser. Tidigare har Linda Lassons verk ofta varit svartvita och grafiskt präglade, men i den här utställningen finns bara två svartvita verk: ”Forgotten landscape” VII och VIII. De bilderna är också de enda i utställningen som har en tydlig anknytning till ursprungsbefolkningen och det samiska, vilket är ett viktigt tema för konstnären. Till exempel deltog hon i Liljevalchs vårsalong 2020 med verket ”Girjas” om samebyn Girjas kamp för jakt- och fiskerätter i fjällvärlden.
Linda Lasson är självlärd. Hon började med textiltryck men gick över till att brodera och har haft konsten som levebröd sedan 2016. Oftast sätter hon bara i gång – med armeringsduken utbredd över ett bord – men vissa bilder skissas i förväg, gärna med kulspetspenna. Linda Lasson är mycket produktiv och i stort sett hela utställningen, ett 20-tal verk, har tillkommit under det senaste året."
Tidningen Volym, Region Västernorrland

"En textil våg sveper över Umeås konstscener i vår – på Bildmuseet ges en rik presentation av Carl Johan de Geer som textilformgivare och på Västerbottens museum intar Britta Marakatt Labba stora utställningshallen med sin på senare år stort uppmärksammade broderikonst: två ikoner i sina respektive fält, lika säkra i sina uttryck som respektingivande som politiska aktivister i sin konst.
När Umeå konstförening nu presenterar sitt bidrag till den textila trenden återfinns samma egenskaper – Linda Lasson uppvisar både stark tro på konstens potential att förändra världen och den djärvhet i kombination med respekt för materialen som krävs i genomförandet av denna mission.
”Svart broderi” är rubriken på utställningen, som hade förtjänat längre visningstid och en sobrare utställningslokal än de två veckor i den lite svårarbetade Tonsalen som den nu hänger, men som likafullt sätter en fjäder i hatten på Umeå konstförening genom sin kvalitet och angelägenhet.
Med en uttalad ambition att vara ett exploaterat Norrlands talesperson, där också ett utsuget Sápmi finns med i konstnärens konfrontation med publiken, blir referensen till Britta Marakatt Labba tydlig – förstärkt också genom hur de båda nyttjar en stor variation av material. Lasson ställer sig dock delvis i en mer urban kontext, med råare och punkigare element – så är till exempel Guernica-parafrasen där gruvprotesterna i Gállok kommenteras broderad på en plastpresenning, och hennes grundmaterial är fiberduk.
Tillsammans med de direkta budskapen som förmedlas, i titlar eller broderat; ”Don´t take our language” eller ”Man VS Nature”, bär tilltalet gatans puls, och blir skarpt, avskalat och uppfordrande. Symboler från det samiska och dramatiska skildringar av skog och mark understryker samtidigt att detta krig utspelar sig med naturen som scen.
Intressant är hur Linda Lasson kombinerar ett måleriskt grepp med ett skulpturalt – för det svarta i utställningstiteln knyter inte bara an till teman om historiskt och samtida förtryck av såväl människa och natur, utan pekar också ut den genomgående svarta tråd som används, både för att forma andra material, fylla ut stora ytor eller rita konturer.
Fjäll och skogslandskap med fascinerande djupverkan tar form med täta stygn över målade fält, ett djurs ryggrad skulpteras fram med hjälp av tagel, och från träbitar får knippen av trådar rinna ut, som sav eller blod.
En viss ambivalens infinner sig inför de många riktningar utställningen strävar mot, med influenser från allt från graffitti, landskapsmåleri, collage, modernistiskt måleri, skulptur, assemblage. Men snarare än en längtan efter ett mera stramt och renodlat uttryck, väcks en nyfikenhet på vart detta konstnärskap ska ta vägen när det fortsätter expandera i allt fler material och dimensioner."
SARA MEIDELL, Västerbottens Kuriren

"Vem är i störst behov av skydd ?
2016-04-18 12:59
Äntligen, efter lång tid med största möjliga självbespegling i nutida konsten, dyker det upp en konstnär med politisk udd, en naturnära aktivist, som ställer de stora, viktiga frågorna till oss: är det vi eller först och främst naturen själv, som behöver skydd från alla vinstgiriga storbolag, som lämnar död och förintelse efter sig med olje- och giftutsläpp i haven och okontrollerbara kärnkraftshaverier!
Tjernobyl 1986, Exxon Valdez 1989, Tsunamin 2004, Pajala 2015 och så vidare är platser och årtal Linda Lasson med svart sytråd omsorgsfullt broderat på vit mark- och armeringsduk. Dukarna omgärdar en blåmålad bondrokokostol som står tryggt förankrad på en mjuk och grön matta av björnmossa. Där, i installationens mitt, vore det fint att kunna sätta en av de giriga maktmissbrukarna för ett tag, att begrunda världen utanför, kanske komma till insikt om hur kort och skört livet ändå är och hur vi skulle kunna stopp rovdriften.
Linda Lasson bor numera i Härnösand men levde i många år i den jämtländska fjällvärlden med sambo från den sydsamiska kulturen. Hon säger sig starkt ha påverkats och inspirerats av den.
Osökt dyker den samiske konstnären och aktivisten Anders Sunna upp i ens tankar och, kanske ännu tydligare, Britta Markatta Labba, även hon en konstaktivist som i broderiform kämpar för det samiska och naturnära.
Flera av Linda Lassons verk handlar om samer, vargar, renskillning, skog, fjäll men också om minnen om skogar hon levt i som nu blivit kalhyggen. Flera dikter ur Tomas Tranströmers samling ”Minnena ser mig” har hon i grå sytråd broderat ner, ord för ord, på blankvit damast. Även torrnålsgravyrer med sirliga hästar och insekter har fått svarta broderier, som förstärker och gör bilden intressant flerdimensionell!
Linda Lasson tycks vara en nyfiken och öppen konstnär som gillar att experimentera och hitta nya material att uttrycka sig med. På senare tid har hon även testat att använda tomma getingbon, hästtagel, tandtråd, renskinn, bark och att färga sina blyertsteckningar med te. En ryggrad av en häst är broderad i riktigt svart tagel. Manen vajar vackert i konsthallens ljusflimmer från fönstren.
Linda Lasson är en skicklig tecknare av natur, människor och djur. På senare år har hon börjat färglägga sina blyertsteckningar i en kall färgskala med lila, blått, grönt och gult. Tillsammans med den grå blyertsen och de svarta broderierna blir det en intressant brytning, som ger en nästan skulptural känsla.
På gång i vår för Linda Lasson är en stor samlingsutställning i New York ”Art up Close”, där Linda Lasson tillsammans med 120 deltagare från olika länder finns med. Hennes bidrag kan man titta på i den glassiga katalog som finns i konsthallen. Dessutom jobbar hon, tillsammans med hemslöjdskonsulenterna i Västernorrland, inför en utställning i Örnsköldsvik där de välkända Ångermanlandsbrudarna ska presenteras i en helt ny svartvit skepnad.
Girjas sameby i Gällivare kommun vann för ett tag sedan mot svenska staten i en tvist som gav dem tillbaka deras fisk- och jakträttigheter. Messaure nickelgruva i Storumans kommun kommer i sanering att kosta 70 miljoner. I Linda Lassons båda verk ”Girjas” och ”Messaure” smyger vargarna hotfullt runt samebyarna och renarna, som alltid måste vara på sin vakt, aldrig någonsin får de vila. Så är det i verkligheten också. Staten ger sig inte så lätt. De har nu bestämt sig för att överklaga domen.
Vem som är mest i behov av skydd är väl uppenbart – naturen såklart!"
Tidningen Volym, Region Västernorrland



" Linda Lasson is a textile artist based overlooking a lake and forests in the northern part of Sweden. The surrounding landscape is a constant presence and inspiration to her when creating embroideries, taking elements from the patterns, shapes and colours of nature and blending them into intricate works of art. There is also a literal natural presence in many of her artworks, as Lasson often mounts the embroideries on bark from different trees.
Another great inspiration for the artist is the indigenous people located in the north of Europe, the Sámi. Some of the embroideries are about their situation; trying to hold on to their traditions(managing herds of reindeers) while living surrounding by local people who want to exploit their land for mining, and facing increasing threats from other people who don't agree with their way of living.
Utilising simple, thin sewing thread, Lasson’s work has both sculptural and graphic expressions. She combines materials such as reindeer skin, geotextiles and reinforcing cloth, though she considers the search for different materials to use to be infinite. Lasson’s artwork can been seen in exhibitions both in Sweden and London, as well as cities such as Amsterdam, New York and Montreal."
Inside Artists Magazine, Issue 3, 2015


"Jag är textilkonstnär (...) som med svart sytråd på armeringsväv sätter tummen i ögat på en skövlande samtid med berättelser om ett exploaterat Norrland och en undanträngd urbefolkning.
I Ångermanlands Allehandans kultursammanfattning 2016 blev jag utsedd till Årets Kulturkrigare.
Jag vill i min textilkonst ge naturen en röst och skildra en plundrande samtid som för med sig en skoningslös svärta. Jag har levt i de jämtländska fjällen, nära den samiska kulturen, och det har påverkat mig både som människa och konstnär.
Mina berättelser om ett exploaterat Norrland och en undanträngd urbefolkning är arketypisk nutidspoesi uttryckt i broderi.
Samerna, vars rättigheter ständigt naggas i kanten, blev till exempel 1996 dömda av Svegs tingsrätt att inte ha sedvanerätten på sin sida.
Samerna har fått utstå så mycket förstörelse och förtryck; de har förlorat det mesta av sina marker och sina rättigheter. De har protesterat men det har inte hjälpt. Sverige har betett sig som en brutal kolonialmakt.
I mina broderier vibrerar det av renaste urkraft; trolltrumman, den heliga björnen, nåjdernas kraftmätning i det flammande norrskenet. Renen som bär den uppåtstigande solen i sina horn, renflocken som strövar över orörda fjäll.

Jag använder mig av en egen teknik – med fria stygn i olika riktningar, med olika täthet och längd, ibland i lager på lager för tredimensionell effekt. Intrycket blir luftigt organiskt samtidigt som verken får en starkt grafisk prägel. Svart sytråd på armeringsväv är grunden, men jag experimenterar även med andra material och tekniker – näver, renskinn, hästtagel, björkris, broderi på en stubbe.
Jag är en nyfiken och öppen konstnär som gillar att experimentera och hitta nya material att uttrycka mig med. På senare tid har jag även testat att använda tomma getingbon, hästtagel, en ryggrad av en häst är broderad i riktigt svart tagel, tandtråd, renskinn, bark och att färga mina blyertsteckningar med kaffe."
Text av S Hansen, Svenska Ambassaden, Washington DC ,2017


"The Contemporary artist Magdalena Abakanowicz stated, “Art will remain the most astonishing activity of mankind, born out of struggle between wisdom and madness, between dream and reality, in our mind.” Contemporary Swedish artist Linda Lasson transforms her itinerant experiences into multifaceted fabric textile artworks by drawing techniques from ancient civilizations in order to bridge gaps between societies and endorse world-wide connectivity.
 Drawing on traditions that exist in other cultures, Ms. Lasson sews black thread onto her woven cloth compositions. Combining traditional technique with her own, Ms. Lasson stitches in different directions with varying densities and length for a three-dimensional effect. “I want to give a voice to nature through my textile arts,” Ms. Lasson states. “I have lived in the Jämtland Mountains, near the Sami culture, and it has affected me both as a human and an artist.” Studying the artistic and cultural tradition of the indigenous, Nordic Sami population, Ms. Lasson’s embroidered textiles represent colonial oppression and a profound appreciation and concern for our natural environments.
 Linda Lasson’s distinct textile style is a cosmopolitan venture seeking to connect disparate civilizations through this historical technique. Seeking to weave beauty and peace into the world and to establish a connection with an integrated variety of weaving, Ms. Lasson is motivated by the landscapes she has traveled and the cultures she has observed. Utilizing the art historical technique of textile weaving to express artistically the natural environment, Ms. Lasson appropriates historical artisan production into her contemporary compositions. With this renowned interest in articulate labor involving adept manual skills and embracing natural materials, Ms. Lasson’s mixed-media compositions exude delicacy and individuality, visually showing the careful skill necessary to combine such disparate materials into a totalizing synergistic composition.
 Recalling the craftsmanship and autonomous identity of hand-made mercantile products, the award-winning artist Linda Lasson works and resides in Northern Sweden. Ms. Lasson’s embroidered textiles are exhibited in Sweden, London, Amsterdam, Montreal, and New York. Organic with a simultaneous graphic effect, her artwork hangs in many public and private collections world-wide. "
Amsterdam Whitney Gallery, New York 2017

Jag är representerad  av Gallery Helle Knudsen,